Välkommen till oss!

Det här är Svenska Weightpullklubbens hemsida!

Här kan du hitta information om föreningen, sporten, tävlingar med mera.

För att bli medlem registrerar du dig här
och betalar in 300kr på BankGiro 192-0271
Familjemedlem (skriven på samma adress) betalar 100kr

Hittar du inte det du söker är du varmt välkommen att kontakta oss, så ska vi besvara dina frågor efter bästa förmåga och så fort vi har möjlighet.


Här nedanför hittar du alltid de senaste nyheterna: information om samträningar, tävlingar, information om föreningsarbetet, och mellan varven kanske lite annat smått och gott också.

Majdraget i Göteborg

28-29 Maj Göteborg
SISTA DAGEN FÖR ANMÄLAN MÅNDAG 23/5

Arrangeras av Weightpull Göteborg
Majdraget
Adress: Kortedala idrottsväg 11, Göteborg
Huvuddomare: Sven-Olof Berggren
Underlag: Dirt/wheel

Anmälan görs till svenolof.berggren@gmail.com eller via PM till Sven-Olof Berggren.
Anmälan skall innehålla följande information:
HUNDENS NAMN:
HANDLERNS NAMN:
HUNDENS RAS:
HUNDENS FÖDELSEDATUM (ÅÅ-MM-DD):
HUNDENS BERÄKNADE VIKT:
LOKALGRUPP/KLUBB:
Senaste anmälningsdag är 23 Maj och sista dagen för inbetalningen är 26 Maj . De förare som ej betalat anmälningsavgiften senast 26 Maj kommer att strykas. Det är alltså inte tillåtet att anmäla sig på plats.
Startavgift: 300:-/dag och hund för medlemmar i Weightpull Göteborg och för EWPL medlemmar. 400:-/dag och hund för icke medlemmar.
Startavgiften betalas till postgiro 447028-2 (Weightpull Göteborg huvudkonto). Betalningen skall synas på kontot senast 26 Maj 2022. Observera att anmälan inte är komplett och bindande förrän betalningen är synlig på kontot och att det inte är tillåtet att betala på plats.
Märk betalningen med TÄVLING och hundens namn (t.ex ”TÄVLING Pluto” eller ”TÄVLING Pluto och Lady” om du har flera hundar).

Funpull anordnas efter ordinarie tävling lördag den 28 Maj. Anmälningsavgift 100:-. Anmälan till svenolof.berggren@gmail.com

Alla deltagare skall medtaga vaccinationsintyg. Hunden måste vara vaccinerad mot DHP minst var tredje år.

SWKs Påskdrag 2022

Datum: 16-17 April
Adress: Upplagsvägen 22, Skogås
Huvuddomare: Sivert Toutin
Underlag: 1 dag matta, 1 dag räls

Invägning: 08.00-09.00
Veterinärbesiktning: 08.15-09.15
Hundförarmöte: 09.30 i Holding Area
Tävlingsstart: 10.00
Startordning lördag: Lättast-Tyngst
Startordning söndag: Tyngst – lättast
Detta är två separata tävlingsdagar!

Startavgifter
För medlemmar i EWPL ansluten organisation (t.ex. SWK): 300kr/dag och hund
För icke medlemmar: 400kr/dag och hund
Funpull: 100:-/hund

Betalning senast 2022-04-09 till BG: 192-0271

Välkomna!

LÄNK TILL ANMÄLAN HITTAR DU HÄR!
LÄNK TILL FACEBOOK EVENT HÄR!

Äntligen drar vi igång igen!

Då: 2020-2021, ett par år med pandemi.
Nu: 2022 – äntligen dags för en hel säsong igen.
Första tävlingen blir inomhus i Stockholm, du vill inte missa det!
Mer information och anmälan kommer.

Checka in tävlingskalendern HÄR så du har koll på datumen.
Det är också dags att du uppdaterar dig om de nya kvalgränserna som togs fram precis innan pandemin.
Du hittar dessa HÄR!

Håll koll på din inkorg också framöver, det stundar årsmöte så glöm inte att förnya ditt medlemskap, skulle du inte vara medlem så kan du bli det HÄR!

Börja tagga nu kör vi!

Belöningsbaserad weightpull – vad sjutton ska det vara nödvändigt för?

Hej allihop! Irene Westerholm heter jag. För några av er är jag en välbekant person men det är säkerligen en hel del av er som ännu inte känner till mig – så jag börjar med en kort presentation ur wp-perspektiv:

Början, en solig sommardag för länge sedan

Det var sommar och året var 2001, snart 20 år sedan. Jag var ung, aningen naiv och hade fastnat för den hundras som jag därefter dedikerat mitt liv till. Jag hade dessutom engagerat mig i dåvarande rasklubb – Svenska Pitbullterrierföreningen och vid sidan om medlemsträffarna vi anordnade fanns även ett gäng som börjat träna weightpull. Eller försökte – lite smått trevande, i alla fall. Ingen hade rätt utrustning, fåtalet hade sett videoklipp på hur det gick till i andra länder, men viljan fanns! Där och då provade jag och min dåvarande hund Psycho Zorro på att dra tungt för första gången. Att få se varenda muskel i hans kropp sträva efter att få vagnen i rullning var magiskt..! Och efter det har wp varit en del av mitt hundliv. Jag har inte tävlat mycket (av olika anledningar), men ändå varit aktiv inom sporten och klubbarna som funnits, på andra sätt.

Året därpå satte jag mig i skolbänken och idag har jag varit etolog i över ett decennium. Jag har hunnit träna och utbilda många tusen hundar med tillhörande människor under de år som gått sedan den där sommaren 2001. Och varenda en har haft något att lära mig. För det är så man utvecklas – genom ständig ödmjukhet inför vad man ännu inte vet.

Det går inte att tvinga en hund att dra tungt, sas det.

En klok företrädare för vår sport sa en gång till mig: ”Irene – vi är hela tiden enbart en enda tidningsartikel ifrån sportens undergång.” Japp. Så länge vår sport är kontroversiell är den sårbar. Så länge det finns människor som inte inser att det finns hundar som faktiskt vill dra tungt mer än något annat, kommer vi som värnar om sporten behöva förklara oss. Om och om igen. Och genom åren har jag lutat mig mot påståendet att ”det går inte att tvinga en hund att dra tungt”. Som att det vore en garant för att det vi gör med våra hundar är ok. Eller mer än ok. Jag har inte ens ifrågasatt påståendet, det har bara följt med.

Men nu, när jag för första gången på mycket länge faktiskt har en tävlingshund jag kan ta mig ut på tävlingsbanorna med, möts jag av ett scenario jag inte räknat med. Hos vart och vartannat ekipage, både inhemska som utländska. Det går att tvinga hundar att dra tungt. Verbalt med ord. Visuellt med signaler som ges hunden. Fysiskt genom att hindra hunden från att välja att inte dra. Hur har jag kunnat missa detta är så vanligt?! Jag sätter hjärtat i halsgropen, för jag ser att den där tidningsartikeln som vi alla bör frukta, bara är en skrivkunnig och hundkunnig belackare till åskådare bort…

Ja, det funkar. Men det behövs inte.

Men jag är lösningsorienterad och jag ser att det bara finns en väg – framåt! För ska vi föra weightpull in i 20-talets rumsrena arena för hundsport så kan vi inte längre ägna oss åt tvång och bestraffning. Inte för att det inte funkar – för det gör det uppenbart. Utan för att det inte behövs. Och för att vi idag vet bättre. Faktum är att vi idag vet mer om hundars känsloliv och samspel med oss människor än någonsin tidigare – så varför inte nyttja det?

Sett ur hundens välfärdsperspektiv är det enkelt. Hunden väljer hellre situationer som ger behag (läs: belöning, förstärkning) än situationer som ger obehag (bestraffning). Så om din hund får välja så kommer den med största sannolikhet att hellre välja positionen framför vagnen om du kan lägga upp träningen helt utan obehag (även om situationen är komplex och bygger på påverkan från flera håll än från dig) än om du inte gör det. Och sett från ditt perspektiv – vad har du att vinna på detta? Ja, om du undrar över det bör du läsa ovanstående igen: Om hunden hellre väljer att dra vagnen om du tar bort obehag ur träning och tävling än om du tillför obehag – då är vinsten för dig att lägga om din träning given. Kan du få hunden att vilja dra tungt och att välja att dra tungt – då är varken du eller hunden förlorare.

asker wp
Asker, ur egen uppfödning. Tränad helt belöningsbaserat, av Patric Dolk. 

Ert träningsresultat är DITT ansvar. Inte hundens.

Och hur tar du dig dit då? Belöningsbaserad och vetenskapligt förankrad inlärning innebär att du väljer bort all form av obehag. All form av tillförd bestraffning, verbalt, visuellt och fysiskt. All form av utebliven belöning vilken skapar frustration och stress (”Varför fick jag inte belöningen nu?!”). All form av utebliven bestraffning, vilken visserligen skapar en känsla av lättnad (”Puh! Jag slapp undan..!”) men inte skapar välbehag på det sätt som tillförd belöning gör, och i sig kräver att bestraffning är närvarande i processen.

Belöningsbaserad inlärning kräver att du ser minsta tecken på upplevt obehag i situationen och i inlärningsprocessen. Att du lägger upp en träningsplan och att DU tar ansvar för hur det går – istället för att lägga över ansvaret på hunden genom att bestraffa misstag du egentligen bär ansvaret för (”Hundjäkel! Varför gör du inte som jag säger?!”). Men vinsten i sig är enorm för hunden – du kan få din hund att vilja göra det du tränar den till. Istället för att kanske ta i för att du säger det. Och likaså för dig. I dagsläget vet vi ju att hunden upplever samma känslor som oss och det medför att vi behöver ifrågasätta vår kulturellt påstådda rätt att behandla hunden med obehag – om det inte handlar om akuta situationer. Och dit hör definitivt inte tävling och träning inför tävling…

Början. Eller kanske fortsättningen..?

Det finns spaltmeter mer jag kan skriva om under detta ämne. Om kontroll – både som förstärkare för hunden och om vårt behov av kontroll. Om valmöjlighet. Om vårt påstådda behov av att använda bestraffning. Om träningsmetoder. Om stress och om signaler på upplevt obehag. Men det får bli ett annat inlägg, en annan gång. Eller kanske flera.

Med hopp om att ha sått ett frö här och var, för hundens bästa och för sportens bästa.

irene

Martin har ordet

Swk – en förening för alla.
Årets första rader från mig, och med detta vill jag passa på att önska alla en
god fortsättning!
Ta hand om er och varandra, och kom ihåg att sprida glädje och kunskap istället för gnäll och dumheter.

SWK står inför många utmaningar 2020, och ska det bli en förening för alla, måste alla hjälpa till. Det kan vi göra på många sätt.
Styrelsen, tävlingar, träningar, hemsidan, ja av möjligheter är där många.

Men viktigast av allt är årsmötet, kom och gör din röst hörd, kom och var med, se till att göra skillnad!
I år ska det ska väljas ny ordförande, ett antal styrelsemedlemmar och suppleanter, och din röst är viktig – du är den som påverkar framtiden.

2020 har förutsättningar för att bli ett episkt år för SWK, det kan bli året där vi lägger gammalt groll bakom oss och tittar framåt, året där vi räcker fram en vänlig hand istället för att peka finger.
Året där vi blir en familj som står tillsammans om sporten som vi gillar så mycket.

Tack för 2019, tack till alla mina vänner, nya som gamla, vi ses 2020 och då ska det kramas..  🥰😊

Vid tangentbordet: Martin Nielsen
Innehållsgranskare: Bella
Med hälsningar från resten av familjen! ❤

Den viktiga selen

Jag frågade SWKs medlem Linda Karlsson, om hon inte kunde tänka sig att skriva lite om hur viktigt det är med en välsittande sele, hur man ska tänka och så – och hon tog uppgiften på allra största allvar! Här följer en både innehållsrik och lättfattlig förklaring om selars utformning och passform, och varför det är så viktigt att använda en för ändamålet korrekt utrustning!

Många diskuterar tillverkare hit och tillverkare dit. Många diskuterar hur viktig passformen är och hur avgörande selarna är för hunden vilket är oerhört bra.
Men hur ska en sele egentligen sitta? Ja där är vi alla inte heller helt eniga men jag tänkte dela med mig av mina tankar, funderingar och hur jag tycker en bra sele ska sitta, samt hur jag gör för att se om en sele faktiskt sitter bra!

Till att börja med är vi alla eniga om att hunden inte ska ta skada av sin sele; det är helt klart den viktigaste aspekten. En dåligt sittande sele kan skada oerhört mycket på olika sätt när man kommer upp och drar tyngre vikter, viktigt att påpeka här är, att med tyngre vikter menar jag när det är så pass tungt att selen är helt sträckt och/eller faktiskt ligger i belastning. 1 kilo kätting gör enligt mig ingen påverkan på en sele som sitter på en större hund tex. Amstaff. Därför brukar jag rekommendera nya utövare att köpa begagnade selar med relativt lika mått som den egna hunden, alternativt låna från någon klubb, innan de vet om hunden ens gillar det.
Samma gäller när man introducerar valpar, det gör inget om selen är lite för stor någonstans eftersom det ändå inte ligger någon hög belastning i selen så att det påverkar rörelsemönstret och belastningspunkterna.

Börjar man nu dra tyngre vikter så är selens passform A och O. Därför är det viktigt att mäta ordentligt efter den mall som tillverkaren man valt anvisar till. Man bör därför inte använda en mall från en tillverkare och beställa hos någon annan, då alla tillverkare har sina egna sätt att räkna och sy men slutresultatet är detsamma. Det finns olika modeller på selar.

Börjar man dra tyngre vikter och har en sele som är till exempel för stor i halsen så hamnar selen för långt bak, låser skulderbladen och försvårar rörelsemönstret för hunden. Denna typ av hämmande felbelastning kan på sikt leda till skador över rygg och skulderblad, kanske till och med låsningar i framben och bog om man fortsätter använda en för stor sele och detta vill vi naturligtvis undvika.
Är den för stor under bröstkorgen hamnar den bakom hela bröstkorgen, viktfördelningen blir helt fel och kan även orsaka smärtor hos hunden.

Är selen för stor hamnar den för långt bak och låser skulderbladen,
vilket hämmar hundens rörelsemönster.

Har du en sele som är för liten i halsen och man drar tyngre vikter kan hunden i värsta fall strypa sig själv då selen hamnar ovanför bröstbenet och försvårar andningen.
Är selen för liten undertill, alltså på bröstkorgens djup, kan selen hamna precis i armhålorna och skava oerhört mycket även fast selen är fodrad, och dessutom kan viktfördelningen bli fel.

Är selen för liten kan halsdelen hamna ovanför bröstbenet och trycket ligger då istället på hundens hals – och luftstrupe.

Jag personligen vill att en sele ska sitta tight i fronten för att minimera skaderisken vid vagnsdrag och tyngre drag med kätting. Har man en sele som är stor rent generellt i fronten och hunden sedan kastar sig (liknande slingshots) framför vagnen är skaderisken väldigt hög när det väl tar stopp. Jag brukar dra en parallell med rallyförare som sitter fastspända med 5 punktsbälte slimmat mot kroppen (för att minimera skador vid en krock). Sitter bältet löst eller inte tight mot kroppen är skaderisken hög.
Samma princip gäller wp-selar, enligt mig.

En välsittande sele ger hunden maximal rörelsefrihet
och minimerar risken för skavsår, snedbelastningar och andra obehag.
Bäst ser man om selen sitter bra, när den är i dragläge.
Staffordshire bullterriern Fisen visar en ytterst välsittande sele.
Ägare Tobbe Christiansen, Foto Christopher Eliason

Vissa nya inom sporten upplever att nya selar är svåra att få på och tror därmed att de är för små. Jag brukar säga att de kan upplevas som ett korvskinn. Absolut bästa sätt att se om en sele sitter bra, är att kolla hur selen ligger i drag.
Jag brukar rekommendera att sätta fast hunden i tex. en soffa eller liknande, locka med lite godis och faktiskt känna om selen sitter på de rätta punkterna i drag. Hur selen sitter helt utan vikter är egentligen oväsentligt om det inte är väldigt tydligt att den är för stor eller för liten.

En bra sittande sele handlar även om vilken bredd banden har på selen, främst i fronten. Är banden för smala för en hund kan de orsaka smärta vid tyngre drag, även om den rent generellt sitter som den ska. Är banden för breda så kan det bli för trångt i halsen, skava i halsen samt så hämmar det bogrörelserna för hunden.
När det kommer till bredd på band till just er hund, lita på tillverkaren.
Så när jag tittar på om en sele sitter bra så ska mittpunkten framtill på selen sitta mitt på bröstbenet, inte ovanför eller nedanför. Skulderbladen och bogen ska ha total rörelsefrihet. Banden ska alltså inte sitta på varken bog eller skulderblad.

Här kommer även en liten film där jag visar hur man kan titta för att se om selen sitter bra.

Med detta sagt är det oerhört viktigt att ha en måttanpassad sele till just din hund om du tränar DW regelbundet eller satsar på att tävla inom WP. Man får även vara beredd på att man kan behöva beställa ny sele i framtiden då hunden kan ha förändrat sig i kroppen efter all träning eller kanske efter sjukdom.

Jag skulle även vilja förtydliga en annan sak att tänka på i val av tillverkare; det är som jag nämnt tidigare så, att alla tillverkare syr lite olika. En modell på en sele kan passa en ras bättre än en annan ras. Därför ska man välja sin tillverkare med omsorg, hör tillexempel med andra som har liknande eller samma ras som er och gör sedan erat val därefter.

//Linda Karlsson

Martin har ordet

Weightpull – en social sport.
Jag är introvert, och i vissa hänseenden något antisocial, men detta behöver jag inte oroa mig för inom weightpull, för här döms jag inte på utseende eller social kompetens, nej – här är vi alla tillsammans i ett gemensamt intresse.

Som i alla grupper med människor involverade, kommer det alltid finnas ”dem och vi”, men här i vår lilla sport känns det ändå rätt mysigt; vi umgås, det ges tips och råd i fläng, och på våra träningar och tävlingar är humöret högt.
Det jag tror är viktigt är att vårda relationer och vara ärlig, och det känns som att vi för det mesta är rätt bra på det i vår sport.
Det gäller att kunna ge feedback, komma med förslag och lyssna på samma när det ges.
Själv har jag för det mesta tränat på egen hand och därför sällan haft andras ögon på det vi gör, men på tävlingar har jag haft chansen att få höra vad andra har sett, och därefter kunnat justera vår träning, och just det tror jag har varit en bidragande orsak till Bellas’ och mina framgångar på wp banorna, trots min inåtvända personlighet och ovilja att umgås med folk.
Inom WP har jag lärt mig att vara en bättre social individ, och kanske också en bättre hundägare.

Det jag saknar inom WP däremot, är lite mera omhändertagande av hundar på tävlingar. Vi behöver få till mera lek och utrymme, så våra kära fyrbenta vänner inte behöver sitta i bilen hela dagarna – det hoppas jag att vi kan hjälpas åt med i framtiden, så att även våra fyrbenta vänner får känna det sociala livet inom WP.
Ta hand om er i rusket.
För egen del blir det snart att ta hand om ännu en i familjen, vi väntar spänt på att vår andra dotter skall komma till världen.

Det är inte bara hemma man behöver vara kompis med sin hund, jag skulle vilja se fler hundar som är med även utanför tävlingsplanen, och som får en chans att delta, om än på lite avstånd, i hela dagen istället för att sitta i bilarna.

Och efter att detta mailades till webmaster, men innan det hunnit publiceras här, föddes också den lilla flickan, så vi får Gratulera Martin med familj till nytillskottet! Så underbart!
(webmasters tillägg)

Vid tangentbordet: Martin Nielsen
Innehållsgranskare: Bellan

Martin har ordet

Träning i alla väder! 💪👊😊
Lite som med vår kära post som ska ut,

så ”ska” träningen genomföras oavsett vädret.
Och det får mig att tänka på hur kul och utmanande man kan ha det i olika typer av väder.
Är det blåsigt, regnigt och/eller kallt? Allt ger möjlighet att träna olika moment som kan komma er tillgodo i weightpull.

Gemensamt för alla är att skapa en stabil hund som kan fungera oavsett vädret. Blåser det kan saker flyga förbi, konstiga ljud hörs och det kan vara svårt att hålla fokus på husse/matte.
Ett exempel på när vi fick uppleva just detta, var på staffespecialen 2018 i Gränna, där tävlingen hölls på en boulebana och det blåste, så dammet virvlade upp. Jag hade satt Bella vid start,  fått godkänt av domaren att påbörja, jag gick över mållinjen, kände blåsten bakifrån, vände mig om… och borta var hunden, bara damm såg jag, och ur molnet kom Bella, som på eget bevåg hade startat draget, eftersom hon inte såg husse längre 😊

Tränar man i alla väder, får man en hund som är bättre rustad för alla situationer på tävling och därför kan prestera bättre oavsett omständigheter.

Tänk på:
Regn: på dw rundan kan detta ge ändrad tyngd i kedjan, på gräs går det lättare, ja även i vattenpölarna, medan grus och sand blir mycket tyngre.
Jag ser tydligt hur Bella har lärt sig detta, hon letar upp pölarna och gräs där vi går.
På WP banorna med stenmjöl märker vi också att fuktigt/blött väder gör banan tyngre att dra på.

Snö/is: blötsnö eller blask, ger tunga drag, rätt likt regn. Hårt packad snö ger ofta väldigt lätta drag, det svåra är ifall snön går över i blankis, då förlorar man fäste istället.
Sen är det ju kylan i sig att komma ihåg, här blir en rejäl uppvärmning allt viktigare att tänka på.

Sommar och sol: det som känns längst bort just nu, även detta är viktigt att ta med. Värme är en stor utmaning, dw rundor i 20+ skapar en inre värme i musklerna som är svår att bli av med och nedvarvning är mycket viktigt!

Och när man kommit hem från ett träningspass
får man njuta av den här synen.
En trött och nöjd hund. Hur underbart är inte det?

Så! Trots att vi nu går in i en lite tristare period rent vädermässigt, låt inte det vara ett hinder för träningen – ut och rör på er ändå! Håll igång, lägg upp nya planer, sätt upp nya mål – och Pull on, friends!
(admins tillägg)

Vi hoppas att ni alla tar hand om er där ute!

Vid tangentbordet: Martin Nielsen
Innehållsgranskare: Bella

Martin har ordet

Weightpull 2019 är till ända och som alltid får jag ett leende på läpparna över alla fina minnen och goa vänner jag har fått dela vår tid med.
Vi har fått tävla mot dom bästa i EWPL och EM blev en riktig fröjd för hjärtat.


Stort tack till arrangörerna och sponsorerna, vad grymma ni varit!

Nu såhär till lågsäsongen så kan det ju vara bra att tipsa om lite andra grejer att titta på inför nästa år.
Något som växer lika fort som weightpullen är K9 biathlon, ett utmärkt sätt att leka med hunden och utmana gränsarna. Ett bra sätt att miljöträna samtidigt som man har kul!
Just nu har både K9 biathlon Skåne samt Muddy Paws genomfört sina lopp, men anmälningarna är redan öppna inför nästa års lopp, i alla fall i Skåne.

K9 Biathlon – en rolig och utmanande sport som stärker samspelet mellan förare och hund!
Ser det kul ut? Det ÄR kul!

Här kan ni läsa mer från K9 Biathlon Skåne
Här kan ni läsa mer från Muddy Paws

Sen kommer ju My Dog i januari nog även denna gång visa upp vår fina sport, så boka in 3-6 januari redan nu!

Hoppas att ni laddar inför nästa års tävlingar och att vi får se många av er nästa år!

Vid tangentbordet: Martin Nielsen
Innehållsgranskare: Bella

Martin har ordet

Inom weightpull ställs ofta frågan: vilken vikt börjar jag med
och hur snabbt kan jag öka?
Det finns nog lika många svar som det finns utövare och faktum är väl att det är olika från hund till hund. Istället för att säga vad som är rätt eller fel, tänker jag bara säga hur jag har tänkt och gjort genom åren.

Första året beskrev jag i förra inlägget, men jag kan tillägga att vi har gått DW i alla typer av väder, på många olika underlag och distanser. Dock började vi experimentera med olika distanser först efter första året.

Daglig motionsträning var promenader (Koppelfria) och uppsökande jakt.

Träna kan man göra på många sätt.. 😀
Även förtroende och samarbete är viktiga beståndsdelar!

Tävlingsinriktad träning började med tyngre DW rundor, inte helt optimalt, men jag lärde mig fortfarande och jag hade ingen tillgång till bana eller vagn.

Start/stopp med kedjor blev en allt viktigare del i vår träning, här vill vi bygga explosiva muskler, såna som behövs för att få igång vagnen. 
I kort kan man säga att DW bygger uthållighet medans Start/stopp bygger intensitet.
Sist la vi en brygga mellan dessa två för att bygga styrka.

Att kunna fokusera på uppgiften – candy version.

Start/stopp genomförs så att belöning ges vid maximalt motstånd.
Vi repeterade detta moment 1-2 gånger i början, det handlar om att bygga förtroende och mental styrka.

Bryggan som vi kan kan kalla det, är då Start/stopp sen ett tungt drag (5-10m) här fick jag koppla av lite kedjor mellan start/stopp och draget, men med karbinhake gick det lätt.
Belöning gavs efter start/stopp och igen efter draget. 
Igen började vi med 1-2 reps för att bygga förtroende. 

Detta blev visst mer än förklaring av våra första år.
Men kanske också det som är det viktigaste, för dessa moment är fortfarande våra grundpelare.
Dock lite mindre DW genom åren, och mer fokus på WP.

Vid tangentbordet: Martin Nielsen
Innehållsgranskare: Bella

Martin har ordet

Årets två sista tävlingar står för dörren och för oss (Bella & mig) blir det våra sista mästerskap i denna karriär, en karriär med många härliga minnen, mycket glädje och ja – även lite frustration. 🙂

Sen 2009 har vi hängt ihop i ur och skur.
2015 lärde vi oss äntligen om weightpull, en sport jag hade tittat på, men inte riktigt kunna få pröva på.

Nu var vi igång och vi tränade dragweight (DW) ett par gånger i veckan, väldigt metodiskt, först en kisserunda kombinerat med snabbgång som uppvärmning. 
Sen 2km drag som kunde vara lätt ibland och tyngre ibland och även som intervaller ibland. 
1 år tränade vi på detta vis och ökade upp muskelmassan samt stärkte lederna.
Vid intervallerna fick vi även chans att jobba med självförtroendet.

Som medlem i en klubb under det dåvarande SWBA (Swedish Working Bulldog Association) fick vi möjlighet att komma på kurs med andra inom sporten och vi fick även testa på att dra vagn, samt fick husse lära sig hur man går tillväga på en tävling. 
Det var då jag fick lust att pröva på en tävling, vår debut blev majdraget 2016 i Göteborg. 
Bella vägde in på 22,8kg (och tävlar i -25) och innan vi riktigt förstod vad som hade hänt, då hade vi fått två av tre kvaldrag inför kommande SM…

Så med högt humör åkte vi till Danmark och på en av sportens absoluta bästa banor tog vi hem tredje och sista kvalet samt vår första vinst…
Nu skulle vi bara vinna SM, då skulle alla få se hur grymma vi var!
Med startvikt på 21kg (-1,8kg sedan tidigare tävlingar) och endast tre tävlingar under bältet skulle vi bli bäst i världen, piece of cake..
Vi kom på en femteplats 🤣

Bella under tävling i Höganäs

Med lite mer insikt och mycket ödmjukhet, var det bara att erkänna att vi behövde mycket mer träning och erfarenhet. 

Vägen har varit lång och lärorik. 
Fel har gjorts, men framför allt har Bella lärt mig att vinna är inte allt, det viktigaste är att vi gör detta tillsammans. 
Denna sport handlar om samarbete och tillit.
Egot lämnar man hemma.

Årets två sista mästerskap står för dörren, du är nu 10 år, med en startvikt runt 20kg och tävlar mot dom allra bästa, det i sig är makalöst. 
Tack Bella för alla dessa minnen.
Tack alla inom sporten för att ni gör denna sport så underbar!

Nästa år blir det bara tävlingar för att hålla igång och för att få träffa alla dessa härliga människor. 

Vid tangentbordet: Martin Nielsen
Innehållsgranskare: Bella

Månadens medlemsintervju

Det har blivit dags för vår andra medlemsintervju och denna gång ser vi vad Linda Karlsson har att säga!

Linda Karlsson är 25 år och bor i Halmstad tillsammans med sin sambo och en son på 2,5 år. Där jobbar hon inom hemtjänsten samtidigt som hon läser till undersköterska.
Förutom den tvåbenta familjen har hon också hunden Leia, en blandrastik av okänd sort som är 5,5 år ung. Leia är en omplacering som kom till Linda vid 2,5 års ålder, så de har tre år tillsammans bakom sig.

Tränar ni något annat förutom dw/wp? 
– Utöver DW/WP så tränar vi ingen annan sport. Men ska väl försöka gå någon kurs i rallylydnad när tiden finns. I övrigt så tränar vi rätt varierat som komplement till WPn så som simning, klättrar i sandtag,  en del balans ute på promenaderna samt start och stopp. 

Hur upptäckte du den här sporten? 
– Jag hittade faktiskt sporten i en hundgrupp på Facebook, blev genast nyfiken så jag började googla och hittade in till Svenska Weightpullklubben. 

Hur länge har ni tränat dw/wp?
– Jag har bara tränat i 2 år ganska så exakt. 

Tränar ni ensamma eller tillsammans med någon grupp?
– Jag tränar tillsammans med Weightpull 4-fun I Halmstad, men tränar ju såklart en del själv också. 

Tränar du för att aktivera hunden eller siktar du på att tävla? 
– Tanken med sporten för oss var från början bara för att aktivera, men nu satsar vi lite högre och har denna säsong börjat tävla. Tävlingen för oss denna säsong är enbart till för att samla erfarenheter och känna oss bekväma på banan. 

Vilken var eran första tävling?
– Vi startade en tävling i Bottnaryd maj 2018 men sen blev det inge mer tävlingar den säsongen. Så jag skulle vilja säga att 2019 är vårat första tävlingsår. 

Vilken är den mest minnesvärda tävlingen hittills och varför?
– Med tanke på det lilla vi tävlat så blir det rätt lätt. Veddige 8-9e juni. Vi startade i Göteborg i Maj men med no pulls båda dagarna vilket kändes som en liten besvikelse och jag förstod inte vad jag gjorde för fel. Jag visste ju att vi som team kunde, det har vi visat tidigare. Så med no pulls i Göteborg till att gå in på banan i Veddige på funpull första dagen där Leia kör 5 klockrena drag och på söndagen som vi placerade oss på plats 6 av 8. Jag valde själv att stanna Leia på 350 kg då jag inte ville pressa henne och behöva gå tillbaka i träningen. Jag lever fortfarande lite på moln och är så oerhört stolt över henne. 

Vad är tjusningen med dw och wp?
– Förtjusningen med sporten är framförallt att det passar vilken ras som helst, en sport som gör mycket nytta på olika plan oavsett om man bara tränar för aktivering eller om man satsar högre. Jag upplever att man knyter ett starkt band med sin hund. En sport som även bygger upp självförtroendet på en hund som tidigare kanske varit osäker och haft dåligt självförtroende. 
– I mitt fall har jag fått en helt annan hund. En hund som gått från att vara rädd och osäker kring män. Jag har i efterhand fått veta att hon vid två tillfällen faktiskt bitit två män hos tidigare ägare, varit extremt handskygg och dåligt självförtroende till att vara en hund som gillar män och även litar på dem. Hon är fortfarande lite handskygg men inte alls lika illa som när jag tog över henne för 2,5 år sen och hennes självförtroende är så mycket bättre. 
– Sporten har helt klart varit nyckeln till att jag att jag kunnat jobba upp Leias självförtroende och knyta ett band. 

Stort tack Linda och Leia, för att ni ville vara med på den här intervjun, och lycka till på tävlingsbanorna framöver!

Har du också lust att vara med i en medlemsintervju? Kul! Då skickar du bara iväg ett mail till jeanette.aman@hotmail.com